Min vinprovning i lördags avslutades alltså med druvan Riesling. Vi fick prova en torr och en halvtorr. Men som jag nämner i förra inlägget hade båda inslag av sötma. Av honung.

Hur vet en enkel människa då om ett tyskt Rieslingvin är sött eller torrt. Tja, det är inte så lätt. Ett torrt vin kan ju, för att upprepa mig en tredje gång, ha ordentligt med fruktsötma. Ge intryck av att vara nästan halvtorrt.

En liten hint kan du ändå få av etiketten. Dels av "trocken" som betyder just torr. Om fruktsötman kan de tyska prädikaten ge en hint:

• "Kabinett" är oftast lätta viner, torra till halvtorra.
• "Spätlese" betyder "sen skörd" och är gjort av druvor med högre mognadsgrad. Ger något fylligare och smakrikare viner, som kan variera från torra till viner med viss sötma. Både vinerna under provningen var Spätlese. En torr. En halvtorr. Jag är svag för Spätlese.
• "Auslese" görs på utvalda druvor med ännu något högre grad av mognad. Ger viner med tydligare sötma och större smakrikedom. Druvorna är i vissa fall angripna av ädelröta.
• "Beerenauslese" är söta viner från individuellt utvalda, mycket mogna druvor. Här är det vanligt att druvorna angripits av ädelröta.
• "Trockenbeerenauslese" framställs av utvalda, skrumpna, mycket mogna druvor, som samtliga angripits av ädelröta. Vinerna blir mycket söta och smakrika. Ytterligare ett krångligt tyskt namn dock. 
• "Eiswein" eller "isvin", görs av de druvor som hänger kvar på rankan så sent att de fryser, ofta in i januari påföljande år. När druvorna pressas blir musten extremt koncentrerad, eftersom det frysta vattnet i druvorna avskiljs vid pressningen. Mycket dyra viner.