I Bourgogne har vi förbokat en tvådagars wine tour med Burgundy Discovery winetours. Vi hämtas upp på måndagmorgonen kl 09.00 från vårt hotell. Välkomnas av våra värdar Lynn och David Hammond in i en modern minibuss. Med AC som tur är. Det är en varm dag. Den enda övriga tour-deltagaren är en ensamstående och pratglad 50-årig engelsman. Med videokamera i högsta hugg. ”I will edit this tonight and show it at my wine club when I get back”.  Vi blir ofrivilligt statister i en engelsk hobbyfilm. Av en man som spenderar semesterkvällen med att editera film. Livet är fullt av överraskningar.

Vi får en pärm bl a med förteckning över producenter vi ska besöka. Med ordentlig plats för provningsanteckningar. Mycket prydligt och ambitiöst.

Under resan i minibussen får vi en introduktion till vinernas Bourgogne. En hel del som vi redan visste. Men repetition är aldrig fel. Skippa detta stycke om det blir för teoretiskt. Jag tenderar att ”gå igång” ibland. Nåväl:
•    Druvorna är i princip Pinot Noir samt Chardonnay, med lite okända Aligoté som undantag. De stora områdena är Chablis, Côte d’Or (Côte de Nuit och Côte de Beaune), Côte Chalonnaise samt Mâconnais.
•    Nästan 2/3 av produktionen är vita viner (inklusive den bubblande och goda crémanten). Chablis bidrar starkt med att dra upp det vita snittet.
•    Den finns fyra ”klasser” eller appellationer av Bourgogne-viner. Regional wines är viner som kommer från Bourgogne, rätt och slätt. Village wines kommer från vinrankor kring en viss by (dvs jordmån/terroir sätter viss prägel). Premier Cru kommer från en enda avgränsad jordplätt av vinrankor, vilken anses ha finare jordmån/terroir än andra jordplättar runt byn. Grand Cru är den högsta appellationen och vindruvorna i ett sådant vin kommer från vinrankor på en riktig toppjordplätt. Rätt och slätt.
•    Som en parentes finns det Village wine single vineyard också, där druvorna till vinet kommer från en och samma jordplätt vid byn, men där jordplätten inte har Premier Cru- eller Grand Cru-status.
•    Den mest kända av Grand Cru-lägena (eller toppjordplättarna) är Romanée-Conti. Det är ett vin jag troligtvis aldrig kommer att få njuta av. För att illustrera så kommer en begränsad upplaga av Romanée-Conti årgång 2005 att säljas för 27 495 kr PER FLASKA på Systembolaget. Tjugosjutusenfyrahundranittiofem. Då vill du inte veta vad den går får på andrahandsmarknaden…
•    Inte bara appellationen avgör kvaliteten. Såklart. Producenten, eller Domaine, spelar också roll. Alla har sin egen filosofi om vinifikationen (tillverkningen av vinet). Och det finns över 4000 producenter i Bourgogne. T ex kan tiden för hur länge vinet lagras i nya och gamla ekfat skilja sig åt. Generellt sett är dock ekprägeln mer subtil i Bourgogne-viner än i ”nya världen”-viner. ”Vi gör vin, inte eksaft”, som fransmännen själva skulle uttrycka det.
•    Mer än en producent kan ha vinrankor inom t ex ett specifikt Premier Cru-läge, vilket gör det hela lite mer komplicerat. Såklart.
•    Årgången, d v s året druvorna skördas, är ytterligare en sak som inverkar på vinets kvalitet. 2002 var ett toppår för vita. 2005 ett toppår för röda. 2003 var generellt opålitligt. Till exempel.
•    Äh, nu räcker det med teori. För den här gången.

Den första dagens vintur fokuserar på Côte de Beaune. Vi börjar i byn Mersault och hos producenten Coche-Bizouard. Som för många andra domäner så har ägorna gått i arv från far till son (oftast, mycket få producenter är kvinnor). Domain Coche-Bizouard har växt från 2 ha för 100 år sedan, till 14 ha idag. Det kan låta väldigt lite, men snittstorlek på ägorna i Bourgogne är 6 ha per producent (ofta utspridda över flera byar och jordplättar). Vinerna för provningen är samtliga vita – 12 stycken närmare bestämt. En blandning av regional wines, village wines och premier crus, och en blandning av byar och vinplättar. De flesta är 2007:or och alltså unga med tydlig syra.

Tre stycken urskiljer sig från mängden:
•    Saint Aubin Premier Cru ”Les Combes”, 2007 (där Saint Aubin är byn och "Les Combes" är Premier Cru-läget) – Tydlig mineral och syra, bra balans, vit frukt. Efter 5-6 år i lagring kommer förhoppningsvis torkad frukt, nötter och tryffel att framträda.
•    Meursault Premier Cru ”Les Charmes”, 2006 – citrus och en aning jäst i doften, vit frukt och tydlig syra i smaken. Efter ett par års lagring blir den utmärkt till kyckling eller fisk i vit sås. Meursault-viner är oftast kraftigare och fylligare vita viner än de från t ex Puligny Montrachet.
•    Puligny Montrachet Premier Cru ”Folatieres”, 2006 – fräschör och komplexitet i doften, vit frukt, syra och en tydlig strävhet i smaken. Stor lagringspotential och en favorit hos mig och sambon. Vi inhandlar en flaska (årgång 2005) för 40 euros i Cave des Vieilles Vignes i Mersault, eftersom producenten inte har egen försäljning.

Färden bär vidare mot byn Monthélie, och domain DuJardin. Domänen drevs tidigare av familjen Bouzerand, men driften togs över av eldsjälen Ulrich Dujardin när ingen son eller dotter i familjen var intresserad. Ulrich managerar de 8 ha helt själv, och tar också emot vårt lilla provningsgäng med öppna armar. Helt på bubblande franska, men vårt värdpar översätter som tur är. Vi bjuds på en tur i den lilla produktionsanläggningen, och i vinkällaren – där vi får smaka på en Monthelie Premier Cru ”Les Champs Fulliots” 2008 direkt ur ekfatet. Mitt i den malolaktiska jäsningen. Inte gott, men roligt.

 
Vi smakar bl a en Auxey-Duresses 2007 (mycket frisk och mineralig, passar till sniglar i vitlökssmör), en Meursault 2007 (något rundare i smaken, passar till mer krämig mat) och en Monthélie Premier Cru ”Les Champs Fulliots” 2006 (pinot noir med mycket tanniner och syra, men även skogshallon). Ulrich är otroligt charmerande, men jag önskar att vi hade kunnat prova en mer mogen variant av hans viner. Som de är nu så är syran för framträdande. Jag och sambon har svårt att fastna för någon.

Lunch ingår i touren, och denna dag är det restaurangen Relais de la Diligence som gäller, i närheten av byn Monthélie. Vi provar en Jambon Persille (en skink- och persiljeterinne i gelé) till förrätt, tillsammans med ett glas Aligoté från Bouzeron. Mycket Bourgognskt! Till huvudrätt väljer jag kyckling i två såser, bl a en epoisses-sås. Ett glas pinot noir som följeslagare. Till efterrätt en chokladdessert. Sjukt mätt sen.

In i minibussen och iväg till sista producenten för dagen. Domain Pascal Borgeot i byn Remigny. Fortfarande i Côte de Beaune. En något större producent med 17 ha. Här provar vi bara röda viner, trots att de producerar flest vita. Några som jag och sambon minns är Santenay Premier Cru ”Les Gravières” 2004 (Läder, stall, mörka bär, svarta vinbär och anis, viss syra men ändå hyfsat mogen) och Chassagne-Montrachet ”Champs de Morgeot” 2004 (tydligt bär/sylt, viss syra och hyfsade tanniner).

Vi blir avsläppta vid vårt hotell vid 16.30-tiden, med endast en (1) inhandlad flaska! Rekord för oss… Vi tar farväl av vår vän engelsmannen eftersom han inte ska med på tisdagens vintur. Efter en kort vilopaus tar vi en promenad i stan och passar på att gå förbi och boka ett bord på en restaurang som Lynn och David har tipsat oss om: Relais de Saulx (6, Rue Louis Very).

Det visar sig vara ett mycket bra tips! Det är en liten, mysig och lite lyxigt lugn restaurang. Vi är trött på kött och kyckling så sambon beställer pilgrimsmusslor med chorizorisotto och jag en vit fisk med potatispuré, beurre blanc, persilja och parmesan. Efter mycket velande över vinlistan så bestämmer vi oss ändå för en mogen vit Bourgogne. En Chateaux L’Ange Gardien Auxey-Duresses ”Les Rondières” 2002. Alltså ett village wine single vineyard, från ett mycket bra år. Det är fullkomligt fantastiskt! Maten absolut, och framförallt vinet. Petroleum, nötter, tropisk frukt – men bra balanserad av syran. På det hela taget en middagsupplevelse väl värda sina 86 euros. 

 Middagen på Relais de Saulx:

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min mat och vinblogg har tagit klivet in i 2010-talet. Till sist. Flytten har gått till www.vinblogg.se.  ...

Kött, potatis och sås i dess godaste form - vågar jag nästan påstå. En utmärkt ersättare för söndagssteken, eller varför inte fredags-entrecôten? Rostbiffen kan även göras på fransyska eller som vi gjorde sist - på en fin bit ytterlår (i detta fall f...

Ibland är det gott att vara nyttig. Den här broccolisalladen är ett lysande exempel. Testa den till ugnsbakad lax, kycklingfilé eller grillad halloumi, så ser du hur rätt jag har. Ursprungsreceptet är från Tina Hellberg.      Broccolisallad (4...

En underbar vårsallad med både sälta, sötma och olika texturer. Vi testade en lagrad Gewurtzraminer till rätten, för att möta sötman från polkabetor och fikon. Det funkade alldeles utmärkt. Annars duger det det med en fruktig sauvignon blanc - t.ex. ...

  Det var väl ungefär ett halvår sedan jag gjorde något inlägg sedan. Fy skäms. Det kommer därför en hel del recept från tidigare i vår, och vi börjar med förrättsbufeén till i påskas. Som funkar lika fint till midsommar.   Laxpastrami med und...