Åt bra skräpmat igår. Det vill säga mat som typiskt är förknippat med skräpmat, men som kan bli riktigt bra hemlagat. Linas matkasse stod bakom. Nej, jag är inte sponsrad, även om jag inte skulle ha något emot det.

Chicken Nuggets med currysås och ris stod på menyn. Inte friterade, utan ugnsbakade med sesamfrön. Och bara en liten snutt grädde i såsen. Galet gott och enastående enkelt. Ljud- och ljusår från McDonalds. Misstänker att det är perfekt bakismat.

Vi hade inte så mycket vin att välja på hemma tyvärr, om vi inte ville korka upp någon fin Bourgogne i förtid. Vi hade en Chablis Première Cru, och en Kloster Eberbach Riesling Spätlese.

Med tanke på såsen satsade vi på Rieslingen. Det var inte alls ett så dumt val. Kunde ha varit något torrare, men den lilla touchen av improviserad vindaloo-hetta i såsen, bra sälta överlag och aningens sötma i den gula curryn, matchade vinets päron-, lime- och honungstoner helt ok.

Och så till receptet, ca 3-4 personer

Chicken nuggets med currysås

500 g kycklingfilé

Ris, enligt förpackning (gärna basmati)

2 ägg

3 msk sesamfrön

1 dl ströbröd

1/2 tsk salt

1 krm vitpeppar

8 msk rapsolja

1-1/2 msk gul curry

1/2 tsk vindaloo curry

2 msk vetemjöl

1 msk kycklingbuljong

3 dl vatten

4 msk grädde

1. Sätt ugnen på 200 grader. Häll ca 4-5 msk rapsolja i en långpanna.

2. Koka ris enligt förpackning

3. Vispa upp 2 ägg i en djup tallrik, blanda sesamfrön, ströbröd, salt och vitpeppar på en annan tallrik.

4. Skär kycklingfilén i 3x3 cm stora bitar. Doppa kycklingbitarna först i ägg, vänd sedan i sesamfröblandningen och lägg på den oljade långpannan. Tillaga i mitten av ugnen 12-15 minuter (vänd försiktigt på bitarna efter halva tiden).

5. Currysås: fräs 2 msk rapsolja och curry i en kastrull. Rör ner vetemjöl, och vispa sedan ner vatten - lite i taget. Tillsätt buljong och låt småputtra några minuter. Avsluta med att vispa ner grädde i såsen, koka upp och såsen är klar.

6. Servera chicken nuggets med basmatiris och currysås, och gärna med t ex morotstänger.

Chardonnay är en mångsidig druva. Kan ge allt från baconfeta fruktbomber från Australien till krispiga ostronföljeslagare från Chablis. Jordmån och klimat sätter sin tydliga prägel på den i sig själv måttligt aromatiska druvan.

Jag måste vara lite traditionalist och hävda att chardonnay från Bourgogne är bäst. Men kan också vara riktigt dyrt och föga prisvärt.

Chardonnay – oekad

Chablis är det klassiska området för oekad chardonnay. Den kalkrika jorden, som bäst med lämningar av ostronskal, ger ett mineralhaltigt och mycket friskt vin som passar utmärkt till skaldjur.

Chablis Saint Martin, 149 kr är en prisvärd och god Chablis av klassiskt snitt. Citrus, äpplen och karaktäristisk mineral. Finfint till handskalade räkor med citron och lite aioli.

Chablis Grand Cru Les Clos, 369 kr. Ett riktigt bra vin, med mer komplexitet och fyllighet än Chablis Saint Martin. Som sig bör med en Grand Cru. Fortfarande citrusfrukt och mineral, äpple och tydlig syra, men också rökighet och lite nötter. Snarare apelsin än citron. Ett gott, om än dyrt vin. En höjdare till en sydfransk fisksoppa.

Det finns såklart oekad chardonnay från nya världen också. En något mer fruktig, men ändå tydligt frisk, oekad chardonnay är Nya Zeelands C J Pask Roy's Hill Unoaked Chardonnay, för det överkomliga priset 79 kr. Prova till en Gremolata-räkmacka (se recept längst ned).

Chardonnay - ekad

Bland ekade Chardonnay’s utgör Bourgogne’s Côte-de-Beaune-viner någon form av ideal. DRC Montrachet gick för dryga 10 000 per flaska på systembolaget vid senaste släppet. Riktigt så dyrt behöver det inte bli.

Typisk nya världen-varm chardonnay, med mycket exotisk frukt och vaniljfat, hittar du i Redwood Creek Chardonnay från Kalifornien, 77 kr, eller Penfolds Koonunga Hill Chardonnay från Australien, 79 kr. Prova till en grillad kyckling marinerad i citron, olivolja och honung. När sommaren kommer igen. Innan dess kan någon av vinerna avnjutas till en len svampsoppa. Dessa två passar helt enkelt bra till många goda rätter - slutligen måste nämnas en klassisk caesarsallad, såklart med lite knaperstekt bacon.

Den bästa ekade chardonnay jag provat är Chateaux L’Ange Gardien Auxey-Duresses ”Les Rondières” 2002.  Jag drack den till en krämig fiskrätt i Beaune i somras, och bloggade om upplevelsen den 8 augusti 2009 om du vill läsa mer. Tyvärr finns den inte på systembolaget.

Jag kan inte låta bli att avsluta med ett riktigt lyxvin. Ett annat av de bättre vita viner jag har provat, även om den gott kunde ha lagrats några år till. Corton-Charlemagne Grand Cru 2006 från pålitliga producenten Louis Jadot. Komplext, mineraliskt vin med doft av frukt och blommor, lite smör och nötter. Fyllig smak med balanserad syra, lite kryddighet och jag kan nästan ana smörpoppade popcorn. Du får punga ut saftiga 1095 kr, men om du har något stort att fira så blir detta pricken över i (speciellt om du lagrar det några år).

Till ett lyxvin krävs en lyxrätt och jag föreslår pilgrimsmusselfyllt kycklingbröst (se recept längst ned). Rätten passar såklart bra även med en något mindre dyr Bourgogne – t ex Bourgogne Les Sétilles, 139 kr. Smör, gula plommon, grapefrukt. Gott och prisvärt.

Gremolata-räkmacka (4 pers)

2 msk pinjenötter, torrostade i panna

50 g philadelphiaost med gräslök (alternativt rumsvarmt smör blandat med hackad gräslök)

1 krm salt

1 krm svartpeppar, nymald

1 st avokado

4 st vitt bröd, skivor (skär bort kanterna)

4 st grönsalladsblad

4 st körsbärstomater

4 st dillkvistar

Gremolataräkor:

300g handskalade räkor

1 dl rapsolja

1 st vitlöksklyfta

3 msk dill, hackad

3 msk persilja, hackad

0,5 st citron, rivet skal och saft

0,5 st lime, pressad saft

0,5 tsk salt

1 krm svartpeppar, nymald

1. Mixa alla ingredienser till gremolatan, utom räkorna, i mixer eller med mixerstav. Blanda räkorna med gremolatan. Ställ i kylen ca 1 timme.

2. Skala, kärna ur och skär avokadon i skivor.

3. Bred bröden med osten eller smöret, salta och peppra. Lägg på salladsblad, räkor och avokado. Garnera med halverade tomater, dillkvistar och rostade pinjenötter.

Pilgrimsmusselfyllt kycklingbröst med grönsaker i buljong (6 pers)

250 g  kycklingfiléer

150 g  tinade pilgrimsmusslor

4 krm salt

1 krm vitpeppar, nymald

Dragonbuljong:

7 dl vatten

4 msk koncentrerad kycklingfond

1 dl vitt vin

1 msk vitvinsvinäger

1,5 dl kvistar färsk dragon + hackad färsk dragon

1 st ägg, vitan

Grönsaker: t ex morot, majrova, lite purjolök

Tillagning:

1. Sätt ugnen på 80°.

2. Skär 2 längsgående snitt i varje kycklingfilé så att den kan vikas ut och bli som en schnitzel. Banka till dem med botten på en kastrull.Salta och peppra runt om.

3. Lägg filéerna på plastfolie och lägg pilgrimsmusslorna i en sträng på mitten. Rulla ihop och vira runt folien. Lägg dem i en ugnssäker form och tillaga i mitten av ugnen, ca 1 timme eller tills innertemperaturen är 60°. Kyl dem och förvara kallt.

4. Skala och skär rotfrukterna i snygga bitar.

5. Dragonbuljong: Hacka bladen och spara dem till serveringen.

Blanda vatten, kycklingfond, vin och vinäger med dragonkvistarna.

Koka rotfrukterna i buljongen, de ska mjukna men ha spänsten kvar. Lyft upp rotfrukterna. Koka ihop buljongen tills ca 3/4 återstår.

6. Vispa sönder en äggvita i en kastrull. Tillsätt buljongen. Koka upp blandningen på svag värme under omrörning. Låt koka någon minut. Dra kastrullen från värmen och låt stå 10 min. Skölj en silduk i hett vatten och vrid ur den. Sila buljongen. Lägg tillbaka rotfrukterna i buljongen. Hit kan förberedas.

7. Servering: Hetta upp buljongen och tillsätt den hackade dragonen.

Lägg cm-stora ringar av purjolök i varma tallrikar.

8. Skär kycklingrullarna i tjocka skivor. Halstra dem runt om i het panna med lite olja någon minut så de blir varma. Fördela dem i tallrikarna och häll på den heta buljongen med rotfrukterna.

Servera genast.

Jag fortsätter mina druvtips. Fortfarande vita viner - denna gång Sauvignon Blanc.

Sauvignon Blanc är en mycket auromatisk druva, och anses vara lättast att känna igen i en blindtest. Men druvan kan visa sig i många skepnader! De mest klassiska är oekad från Loire och ekad från Bordeaux, ofta tillsammans med semillon-druvan.

Sauvignon Blanc - ekad

Château Larrivet-Haut-Brion Blanc 2006. En blandning av sauvignon blanc och sémillon. Ekad. En typisk vit Bordeaux. En mycket bra sådan. Dyr javisst (318 kr), men enligt mig är den prisvärt. Doftar rostat bröd, nöt, gula äpplen, lite tropisk frukt, lite stearinljus – lovar runt. Och håller fett! Välbalanserad, med fetma från sémillonen och fatet, rund frukt, behagliga syror. Hasselnötter, lite beska och vanilj. Mums. Den finns också att beställa från

Till detta lyxvin äter du en krämig kycklinggryta eller gärna en finfin fiskgratäng (http://www.alltommat.se/recept/fiskgrat%C3%A4ng-med-r%C3%A4kor-9910/) ! Vinet står upp utan problem.

Château Larrivet-Haut-Brion Blanc är tyvärr tillfälligt och finns bara på några få systembolag. Skulle det inte gå att få tag på eller beställa från ditt systembolag - be personalen rekommendera en likvärdig vit Bordeaux.

Sauvignon Blanc - oekad

Sancerre Les Baronnes, 156 kr. En oekad sauvignon blanc, från Loire. Inte lika komplex som de rökiga från Pouilly-fumé, men riktigt druvtypisk och aromatisk. Mineral, krusbär, nässlor, citron, svartavinbärsblad.

Alternativt en klassiker på systembolaget, från André Lurton: Château Bonnet, för 99 kr. Fortfarande oekad med krusbär och svartvinbärsblad, men det lilla inslaget av semillon gör smaken aningens rundare än Sancerre'en. Bordeaux är ursprunget.

Till dessa två oekad sauvignoner görs sig en chévre chaud med lite honung utmärkt, eller varför inte en chévre-sallad (se nedan).

Sauvignon Blanc - sött

Sauvignon Blanc är andradruvan i de mest kända dessertvinerna i världen. De ädelsöta Sauternes-vinerna. Semillon är huvuddruvan, och den som lättast angrips av botrytis (ädelröta). Château d´Yquem är den mest kända producenten av det mest kända dessertvinet. Och det kostar såklart. På systemet får du hosta upp 6990 kr för en flaska av årgång 2005.

Men det finns såklart bra alternativ för billigare penning. Château Raymond-Lafon finns på 375 ml-flaskor för 322 kr på systemet. Fetma, exotisk frukt, aprikos och en uppfriskande citrus (från just sauvignon blanc). Håller minst 30 år. Och systembolaget har just nu hela fyra årgångar i sitt beställningssortiment: 1997, 2001, 2002, 2003.   

Producenten fick äran att stå för dessertvinet på nobelprismiddagen år 2000. Om ni vill kopiera succén så bjuder ni vinet till vaniljglass och blåbärssorbet med små mandelbakelser.

Jag rekommenderar annars varmt sauternes till roquefortost. Pierre Meslier, som är vinmakare på Château Raymond-Lafon, hävdar att vinet också är förträffligt till gräddsåser, viltgrytor och ostron!

Recept: Chévre-sallad (4 pers)

1/2 st galiamelon

200 g körsbärstomater

2 kronärtskockshjärta

1 påse ruccola

200 g fransk getost (delad i mindre delar)

½ rödlök i tunna skivor

16 st valnötter (delade)

Dressing

0,5 dl flytande honung

0,5 dl olivolja

Saft från ½ citron

1. Skala melonen. Halvera och kärna ur den. Skär den i 4 klyftor.
2. Halvera körsbärstomater och kronärtskockshjärta. Skölj och ansa salladen.
3. Servering: Lägg sallad och en melonklyfta på tallrikarna. Fyll på med tomat, kronärtskocka, bitar av getost och valnötter.
4. Dressing: Smält honungen i en kastrull på medelstark värme. Rör i oljan och citronsaften. Ringla den varm över salladen. Salta lätt med havssalt och servera med en bit rostat bröd med smör.

Jag har varit riktigt dålig på att blogga senaste månaden. Ska bli bättre.

Tänkte jag skulle börja tips om olika typer av bra viner. Med mattips till såklart. Vi börjar med vitt och druvan Chenin Blanc.

Chenin Blanc - torr

Château de Fesles Chenin Sec La Chapelle 2006, 172 kr. En chenin blanc från klassisk mark, från Loire. Det glöms bort ibland, att det inte bara kommer trevlig sauvignon blanc från Loire. Om man rör sig västerut, till Anjou, så hittar man riktigt högklassiga och riktigt goda chenin blancs. En del fat visst, men inte som i många från sydafrika. Du känner fatet som en lätt kolaton. Annars hittar du mycket frukt, aprikos och en doft av honung. Och en gnutta av det våta ylle som är så karaktäristiskt. Bra balans i syran!

Prova med en stekt fisk, med en beurre blanc (se recept nedan) eller vitvinssås. Alternativt kycklinglårfilé med äppelcidersås, vilket jag har bloggat om tidigare. Mmmm.

Torr chenin blanc är också en höjdare till tonfisk, med till exempel en melonsalsa.

Chenin Blanc - söt

Moulin Touchais, 209 kr, är ett annat Chenin Blanc-vin från Loire (från Saumur, precis nedanför Anjou). Men detta är en söt variant. Fortfarande med tydlig syra dock. Du känner apelsinskal, mandelmassa och honung i doften. Och vått ylle såklart. Massor av torkad frukt och honung i smaken. Men också något mer subtilt - en liten touch av höst, kanske svamp. Och du kan lagra vinet hur länge som helst!

Det här är ett utmärkt dessertvin. Eller dricka bara som det är, efter maten.

Om du inte har upptäckt Chenin Blanc från Loire - det är dags nu. Det finns allt från krisptorra till ädelsöta. Chenin Blanc är nämligen mottaglig för ädelröta. Men har samtidigt en markerad syra. Okej, jag ska sluta hetsa upp mig nu. Men lova att prova.

Recept: Beurre Blanc

2 st Schalottenlökar, finhackade

1 dl vitt vin

2 msk champagnevingäer (eller vitvins)

2 st hela persiljestjälkar

3-6 vitpepparkorn

3 msk vispgrädde

100 g rumstempererat smör

Smörsås är en emulsionssås; vilket betyder att smöret binds upp av syran i vinägerreduktionen (genom att tillsätta lite grädde minskar risken för att spricka):

1. Hacka schalottenlöken fint. Blanda alla ingredienser utom grädde och smör i en kastrull. Koka ihop tills bara ett par matskedar vätska återstår (alltså reducera vätskan).

2. Sila av vätskan och häll tillbaka i kastrullen.
3. Tillsätt grädden och koka upp. Tag kastrullen från värmen och vispa därefter ned smöret i, en klick i taget. Värm eventuellt upp såsen försiktigt emellanåt om den blir för kall för att smöret ska smälta. Låt inte såsen koka.

4. Smaka av med salt och peppar och tillsätt eventuellt en smaksättare (t ex finhackad gräslök eller finriven pepparrot, eller calvados och fint tärnat grönt äpple, eller rivet skal från lime och lite finhackad chili).

Sambon och jag testar ett koncept med att ansvara för en helg var per halvår. Planera något roligt. Inte nödvändigtvis dyrt. Kanske kan tyckas pretentiöst, men är inte så dumt för att tvinga fram lite kreativitetsromantik och kvalitetstid i en vardag som snurrar snabbt.

Helgen för två veckor sedan var sambons. Jag fick en månad innan helgen en outlook-bokning från 07.00 på lördag till 18.00 på söndagen. På fredag kvällen precis innan fick jag en väderleksrapport i handen och uppmaning om att packa en väska. På lördag morgon kl 07.00 stod en taxi och väntade utanför lägenheten. Det bar av till Arlanda. Avgången visade sig vara Berlin! Har lyckats missa den tyska huvudstaden alltför länge, så jag blev riktigt glad.

Besöket visade sig sammanfalla med Tysklands nationaldag. Datumet för tysklands återförening var tydligen inte ett datum som hade etsat sig fast i våra hjärnor. Det är dessutom 20 år sedan muren föll, så pådraget var stort i Berlin. Alla affärer var stängda och det var allmän paradyra.

Ingen shopping således, men det var nog lika bra. Hann med en hel del seightseeing på lördagen. Pariser Platz, Brandenburger Tor, parlamentsbyggnaden, rester av muren. Och en promenad på Unter den Linden. På söndagen hann vi med Checkpoint Charlie innan vi åkte hem också.

Så till den kulinariska delen av resan. Det började dåligt. Riktigt dåligt. Vi var galet hungriga när vi hade checkat in på hotellet på lördagen. Tog i princip första bästa café-haket på Unter den Linden. Café Lebensart. På Unter den Linden 69A – kom ihåg att undvika det om du råkar ha en Berlinresa inbokad. Vi väntade över 20 minuter på att få beställa. Borde ha börjat ana oråd redan där. Beställde den mat som fanns på café-menyn: schnitzel med pommes. Till det ett glas öl och ett glas vatten utan kolsyra. Väntade ungefär 30 minuter. Då kom maten. Utan dryck och utan bestick. Väntade ytterligare 10 minuter på att få bestick. När drycken kom 10 minuter senare var det såklart bubbelvatten. Och fel öl. Mitt vatten utan bubblor kom först när jag tryckt i mig min sista pommes. Schnitzeln hade jag svårt att få ned. Utan att överdriva blev det totalsnålt med dricks. Serveringspersonalen verkade helt tagna på sängen av mängden nationaldagsfirare och turister. Det kan ursäkta en aning dipp i service, men den aningen passerades med råge.

På eftermiddagen tog vi en afternoon tea med Schwartwaldtårta på vårt 4-stjärniga hotell Westin. Dyrt – jodå. Men riktigt gott också. Det godaste Darjeeling tea jag någonsin druckit, vågar jag påstå. För 8 euro… Men för det fick man ett litet kakfat också J Det kulinariska betyget på resan repade sig hur som helst något.

Sen fortsatte det i rätt riktning. På kvällen hade sambon bokat bord på Weinbar Rutz. Meny på engelska finns att ladda ner på den tyska hemsidan. En stjärna i guiden, en av Berlins bästa vinlistor. Perfekt för oss!

Vi valde 5-rätters avsmakningsmeny med vinpaket.

Amuse Bouche: Tre variatoner på potatis. En tryffel- och persiljepotatiskaka. En matjesill på potatissallad. En parmesan- och potatissoppa. Ingen dålig start alls. Soppan speciellt, var en alltför liten kopp av ljuvlig sammet. Ett glas champagne till, som sig bör.

Rätt nr 1: Tre variationer på tonfisk och wasabi. Första variationen var en lövtunn carpaccio med tryffel och ett krämigt och milt ”wasabi-ägg”. Andra variationen var en himmelsk tonfisktartar med tomat, ruccola, krispiga brödkrutonger, ett tunt, milt wasabilager och en parmesancrustad. Tredje variationen var tonfisk med en glass på svarta oliver. Om det hade varit lite mer wasabisting i framförallt sista variationen, så hade detta varit en perfekt förrätt. En 10-poängare. Nu nöjde jag mig att ge högpoängaren 8 (7 från sambon). På en skala där 3 är godkänt så är det ändå extremt bra…

Dryck till rätt nr 1:  En lätt men fruktig 2007 Weingart Bopparder Hamm Ohlenberg Spätlese Trocken. Lite vattenmelon och gult äpple. Riktigt gott och fräscht vin. Bra till tonfisken och skulle sitta fint som aperitif också. 7 i betyg från mig, 6 från sambon.

Rätt nr 2: pinjenötsrisotto med john dory-fisk, melon och inlagd citron, i hummersås. Underbart krämig risotto och aromatisk sås med liten saffranston - bra balans av citronsyra och melonsötma. Synd bara att fisken var en aning torr, det drar ned betyget något. Till 6 poäng, från både mig och sambon. Det är ju trots allt ett riktigt gott betyg, på en riktigt god rätt. 

Dryck till rätt nr 2: Kryddig, fruktsöt men ändå torr Wein Fun Atiker, Slate Riesling. Smak av galiamelon och lite ingefära. Jag gillar det här, och det passar bra med maten. 6 poäng (5 från sambon).

Rätt nr 3: bräserad grissida och kungskrabba med kålrabi, svartpuddingragu och kantareller. Mycket god och krispig grissida men alldeles för lite av den, liksom av de mumsiga kantarellerna. Däremot plenty av svartpuddingen, som tar över lite väl mycket i min smak. Kungskrabban – kött från klon – är god. Det är en litet obalanserad rätt, men riktigt bra råvaror – och betyget blir 4 poäng. Vi är överens, jag och sambon.

Dryck till rätt nr 3: en 2008 Volkarcher Ratsherr Silvaner Spätlese trocken, från Max Müller I, Franken. Välbalanserat vin, med bra syra som möter fetman från grisen. Betyget landar på 5. 

Rätt nr 4: Duva med anklever, fikon, potatispuré och granatäpple. Ett tungt smakpaket, med bra balans av fett, sötma och syra. Duva är en smaksak – det är ett lite väl kompakt kött för att vara bland mina favoriter. Men rätten är en fin komposition. Sambon och jag är överrens om 6 poäng i betyg.

Dryck till rätt nr 4: Philipp Kuhn Saint Laurent 2008. Saint Laurent är en ”kusin” till pinot noir. Lite krydda, syrliga lingon, mörk, lite bitter choklad. Helt okej vin, smakerna är i linje med matens smaker så det är definitivt inte en dålig match. Men vinet blir lite karaktärslöst i mötet med den smakrika maten, och spelar definitivt andrafiolen. Vilket ju är helt okej, men fokus blir på mat och inte på vin. En svag 4 från mig, 3 från David (dvs godkänt).

Rätt nr 5: mörk chokladsufflé med chiliton, grillad annanas, saffran/mascarpone-glass samt aloe vera-skum med äppelkompott. Ordentligt ambitiös efterrätt, där jag kan förstå intentionen med ett svalkande aloe vera-skum. Men lika gärna kunde ha varit utan det. Chokladen har ett läckert sting från chilin och saffransglassen är en len och bra match. Jag ger 6 i poäng, medan sambon ger 5.

Dryck till rätt nr 5: Über Mut; tyskt portvin. Fruktigt och sött med tydlig ton av dadlar. Helt okej portvin, men jag har smakat bättre. Både portvin och Moscatel. Jag ger en svag 4, sambon ger 5.

Vi är mätta och belåtna och rundar av restaurangbesöket med ett glas Riesling. Sen promenerar vi hand i hand till hotellet i den lite kyliga, men klara Berlinnatten. Köper med oss en flaska champagne till hotellrummet.

Väl där går han ner på knä. David. Ber om min hand, med den perfekta ringen. Efter en fjärdedels hjärtattack säger jag ja. Såklart. Den 3 oktober fick det bästa av slut.

En vardagsfestlig och lättlagad rätt, tipsades vi om i förra veckans matkasse. Vi lagade till en mozzarellafylld lövbiff med ruccoladressing och spaghettisallad i torsdags.

Till det korkade vi upp en flaska Rioja Bordón Reserva 2004. Prisvärt, moget vin för 89 kr. Bra syra, medelfyllig med lätt kryddighet och tydlig körsbärssmak, lite choklad och hint av karaktäristisk dill. Helt okej match med maten, där vinägern i dressingen går bra med syran i vinet. Ett medelfylligt vin till en medelfyllig rätt.

Ingredienserna i rätten skvallrar annars om att en italienare knappast hade gjort bort sig i sällskapet. Skulle kunna tänka mig en Chianti Classico eller en Montepulciano d'Abruzzo.

Mozzarellafylld lövbiff med ruccoladressing & spaghettisallad (4 pers)

500 g lövbiff (ca 2 per person)

125 g mozzarella, skär i skivor

½ kruka basilika

1 burk soltorkade tomater

Ruccoladressing:

1/2 påse ruccola

1 pressad vitlöksklyfta

2 tsk ljus vinäger

5 msk olja

1 krm salt

1 tsk socker

Spaghettisallad:

4 portioner spaghetti

½ pkt körsbärstomater, delade på mitten

½ rödlök i tunna skivor

1 gul paprika, i strimlor

Havssalt

Gör sä här:

1. Lägg en skiva mozzarella, 3 basilikablad och 1 soltorkad tomat på varje lövbiff. Vik dubbelt och fäst med tandpetare. Salta och peppra lövbiffarna.

2. Mixa ruccola, vitlöksklyfta, vinäger, olja, salt och socker i matberedare. Smaka av och häll upp i liten skål.

3. Koka spaghetti. Blanda den kokta spaghetti med grönsakerna (tomat, rödlök, paprika, soltorkad tomat). Smaka av med havssalt.

4. Stek lövbiffarna i het panna i smör, ca ½-1 min per sida. Hellre en aning blodigt än torra gummisulor…

5. Servera fylld lövbiff med den ljumna pastasalladen och ruccoladressingen.

Lagade en favorit förra helgen. En het lammcurrygryta, som du kan läsa om i tidigare inlägg. Sök på "curry". Ingefära, kummin, vindaloo och andra härliga saker som får puttra lääääänge.

Den här gången korkade vi upp ett riktig höjdarvin. Från vår vinresa i Alsace i somras. En Cuvée des Comtes Éguisheim Gewurztraminer 2000. Den finns faktiskt i beställningssortimentet på systembolaget, för 319 kr. Kan tänka sig att vi köper på oss några flaskor, nu när lagret från Alsace-resan är slut. 

Mycket doft! Blommor, karaktäristisk lychéefrukt, honung, kryddor. Smakar förvånandsvärt torrt med tanke på doften, med krydda, exotisk frukt och ordentlig syra. Fylligt, med lång och fin eftersmak.

Sitter som en smäck till den heta och kryddiga grytan!

Genom munskänkarna kan man lära sig mer om kvalitet på vin. Via deras ettbetygskurs. Det kan ju vara så att ni inte är lika nördiga som jag. Utan bara vill ha lite tips. Här kommer därför lite...tips.

Observera att det inte är frågan om vad du gillar och inte gillar. Utan ett hyfsat objektivt angreppsätt för kvalitetsanalys. Det är lite som konst. Du behöver inte gilla Picasso för att det är en Picasso.

Och kom ihåg att det är svårt att prova ett ensamt vin. Vinprovning bör vara relativ. Och det är inte alltid det dyra vinet vinner. Speciellt regionala viner från t ex Bourgogne eller Bordeaux kan ha ett relativt högt pris, om du jämför med kvalitet. Namn säljer även i vinvärlden.

Att testa ett vins kvalitet:

1. Titta på vinets färg. Luta på glaset och se om vinets färg ”håller i sig” långt ut i kanten. Om färgen är tät.

2. Doppa ner nästan i glaset och dra in doften. Snurra på glaset ett par varv och dofta igen. Ska dofta rent, och ”naturligt”. Om du känner artificiella eller fräna dofter så är det oftast ett dåligt tecken. T ex överväldigande doft av skumbanan.

3. Ta en klunk vin och snurra runt vätskan i hela munnen. ”Sörpla” in lite luft och andas ut genom näsan. Svälj eller spotta. Gör om några gånger för att besvara:

• Hur känns konsistensen – är det blaskigt som vatten eller känns det fylligare än vatten? Ett jättefylligt vin behöver inte vara lika med toppkvalitet, men ett jätteblaskigt vin är ofta lika med dålig kvalitet.
• Finns det en syra i vinet, som balanserar upp frukt och/eller sötma? Syran känner du typiskt på sidan av tungan. Ett bra vin har en balans av syra och frukt/sötma/strävhet.
• För rödvin: känns tanninerna (strävheten) jämt genom munnen, eller hackar de till som ett sandpapper? Blir du alldeles torr i munnen? Som du kanske gissar så är det inget bra tecken. Strävheten, oavsett om den är hög eller låg, ska vara jämn och fin genom munnen.
• Sist och viktigast: hur lång är eftersmaken? Hur länge känner du smaken av frukt, choklad, stall osv? En lång eftersmak betyder bra kvalitet. Förväxla inte en massa restsötma med lång eftersmak dock. I många sämre viner så har man tillsatt extra socker för att ”skapa” smak.

Testa de här vita vinerna för att öva dina kunskaper:

Castillo de Gredos 

Dr Crusius Riesling

Testa de här röda vinerna för att öva dina kunskaper:

Castello di Fonterutoli 

Prego Rosso

Sen kan du ta det ett steg längre med viner i samma prisklass från en känd vinregion som Bourgogne:

Morgon (en Beaujolais)

Bourgogne Rouge